kalaskatten,

 

I helgen fyllde min mor år. Då gjorde jag en tårta till henne. Som är ett litet mästerverk i sig själv. Sockerfri (men utan farliga sötningsmedel), fullproppad med proteinrik kvarg, fullkornsbotten & endast 75 g smör & en knapp dl grädde. Sen att den var övermänskligt god är ju ett plus. Det gjorde jag minsann bra. 

 

Ni vet, det gäller att ge sig själv en klapp på axeln när det finns möjlighet till det!

 

Jaha. Vad hände då? Den korta varianten är att det gick åt helvete. Efter en grym start fick jag svinont i revbenet som jag sedan lyckas slita sönder (brosk? muskelfäste? all of the above?). Jag storgråter, springer rakt in i en stolpe & håller på att bryta loppet. Jag hade så jävla jävla jävla ont. I stoltheten, huvudet & revbenet. Det måste sett hysteriskt ut. Jag kom i mål på en timme, & det tog mig två dagar att kunna stå upp ordentligt. 

 

Jag läste på en sida som handlar om just springskador att det är synd att somliga har så tjockt pannben att det inte får plats någon hjärna bakom. Okej, point taken.

 

 

Jaha. Idag var det dags. Lundaloppet. En mil. & måltiden? 55 minuter. Vi får se hur det går. Jag är riktigt, riktigt nervös. Jag blir ännu mer nervös när jag skrivit ut måltiden, för då kan jag inte låtsas att jag klarat det när jag faktiskt inte gjorde det. Om jag inte gör det. Jag har ändå tränat hårt som fan i tre månader, råkade gå ner 6 - 7 kilo på kuppen & nu är det dags. Det värsta är att jag faktiskt aldrig klarat av att springa en mil på under timmen.  Ännu värre är att jag bara försökt en gång i år. Så.. kanske inte så förberedd ändå.

 

MEN NU FÅR JAG FAN TAGGA TILL ALLTSÅ! Så, halv tre gäller det. Håll  tummarna.

 

jaha hörrni.

om vi bortser att allt gå åt skogen (inga jobb, ingen skola, ingen praktik, inget något alls etc) så mår jag fasiken skitbra. jag lever hälsoliv allt jag kan, tränar som om det inte fanns någon morgondag & blir biffigare för varje dag. det är en mycket bra strategi att få ordning på hälsan & kroppen när inte så mycket annat vill sig. det får mig att må bra.

i torsdags var vi ett helt gäng som sprang vårruset, det gick bra! trots att jag vaknade med svullen & smärtande hals så lossnade det & jag kunde ta i på loppet. jag sprang inte allt vad jag kunde dock, för det planerar jag att göra på lördag. för på lördag är det dags - lundaloppet! en mil & en omöjlig måltid. oh well, vi får se vad som händer. idag sprang jag faktiskt en mil för första gången i år. förutom att jag var så trött att jag funderade på att dränka mig i dammen i kyrkbyn, & att jag hade konsekvent kramp i en sidomagmuskel de sista tre km & att jag var sju minuter ifrån den här omöjliga måltiden - så gick det superbra! 

 

Bästa springrundan, bästa platsen på jorden, bästa helgen. Ibland behöver en bara bli riktigt glad. Igår sprang jag min bästa springrunda ever. Idag gick vi ner till sjön, drack kaffe i solskenet & tänker nu gå på dejt. Titta på en kärleksfull zombie. Bara en sån sak. Åh, längtar efter hemmakvällspåsen jag planerar att införskaffa. Mums.

Såatteh, hare bra!

+

 

 

Fördelar med att gå upp tidigt är att du får hänga med en sådan här foxy varelse. 

Men alltså.. fotot känns lite konstig såhär i efterhand, eller? Är det min redigering, mina fotokunskaper eller blogg.se som brister? Troligtvis alltihop, hah.